lördag 16 juli 2011

Tillsammans i Paris

(Fredag, den 15 juli) Haha, lååångt inlägg, lolol

Då har jag äntligen fått träffa min syster Gwennaelle för första gången (sedan jag kunnat prata rent i alla fall, hahah). Ni anar inte nervositeten och ångest innan jag och Amanda åkte till Gare du nord för att träffa henne. Ångest blandad glädje i en soppa av förväntan. Hejhå, är kommer alla känslorna på en och samma gång...

Jag och Amanda villade runt i Gare du nord (råkade träffa en av klängaporna från Sacre-coer, va fasen är oddsen?? aaargh!) innan vi till slut hittade ut och fann Gwennaelle. Det kändes bra med en gång :) Vi stack till ett närliggande kafé och tog något att dricka :) Gwennaelle berättade om sitt eget liv, lite om vår pappa och familj i allmänheten. Visade foton. Hon har tydligen massor av bilder av mig, Jozze, våra hundar och hon och Yann som barn där hemma :) Känns otroligt skönt att hon alltid kommit ihåg oss ...
Jag fattade faktiskt det mesta av vad hon sa (synd bara att jag verkligen inte kan svara lika bra...) och hon hade humor :D
Pratande, visandet av bilder avrundades med att ett mycket envist fan av Amanda kom till vårat bord upprepade gånger och snackade med oss. Han ville ha ett barn med Amanda. Tydligen skulle blandningen av Amandas svenska påbrå med hans afrikanska producera ett otroligt vackert barn. Ja, kanske det xD
Sen rörde vi oss mot Gare du nord och Gwennaelle sa att hon skulle försöka komma till flygplatsen och vinka av oss! :D Det måste hon för fan, för jag glömde fota henne!! Asså vafan, jag hatar mig sjääälv, hhaha xD

Vi sa hejdå och jag Amanda åkte Monoprix för att handla mat och godis, hehe. Jag filmade hela besöket, hahah xD Så nu finns det en 15 minuter lång film med mina otroligt bra kommentarer så som:" De har tårtor...och liksom...små tårtor!"
Väldigt intelligent, lolol. Sen så hör man inte Amanda hela tiden så man kan tro att jag pratar för mig själv, hahah XD

När vi handlat, ätit och segat lite åkte vi till vårat älskade Sacre-coeur! De hade nu äntligen städat färdig fontänen så nu var det perfekt! :D Vi gick upp för alla trapporna, mot vår "favvo"v restaurang med de roliga kyparna, men jag blev stoppad av en konstnär. Han höll på och sänkte priset en hel del och i slutet var vi nere på 18 euro vilket var en stor skillnad på 60-80 euro (och de 40 euro vi fick betala förra året). Då gick jag med på det. Han var jättetrevlig och Amanda behövde inte stå och se på för det kom en konstnär till henne med. Hennes slutgiltiga pris blev 10 euro, haha xD Bra jobbat Amanda!
Han målade helt okej, bäst av de tecknare jag blivit porträtterade av! Han hette Alan,såg utländsk ut och pratade bra engelska.

När mitt och Amandas porträtt var färdiga satt vi och snackade med konstnärerna :D Riktigt sköj :D Jag märkte att Alan försökte flörta lite med mig men hans kompis Mario var lite för intressant för mig för att jag skulle hinna/orka svara. Så han gick, och kände sig nog lite överkörd av sin mindre blyga latinokamrat.
Mario ville bjuda ut oss på ett glas, och vi sa inte nej, men vi ville ju till de roliga kyparna! Haha, så vi gick därifrån men han sa att han skulle vara där hela kvällen om vi ville följa med ut ;)

På restaurangen där de roliga kyparna jobbade, slog vi ned oss vid ett bord där inne och såg på föreställningen där de tre slogs om oss och fjantade sig xD Ytterst underhållande! Och min kamera innehåller lika mycket underhållande bilder, hahaha xD Kan säga att ett foto på mig är det bästa (eller näst bästa) foto som tagits på mig under denna resan. Det säger myckeeeet! Hahaha xD
Killarna hette Emra (väldigt självsäker och framåt, den som var mest på och fjantade sig, läspade lite, hihi), Gregorie (tydligen Emras halvbror, men det vettefan, Emra sa massa saker xD Blygare och sötare än sin "bror". Min favvo) och Kamin (blygast av alla, bög och tillsammans med den kvinnliga kyparen ...enligt Emra. Amandas favorit).
Vi hade kul i 2 timmar och Emra började göra suggestiva rörelser, och inget "större" gensvar från våra favoriter. Så vi lämnade restaurangen och traskade hemåt. Vi såg varken Alan eller Mario på vägen ner.

Däckade sedan i sängarna vid typ 00.30.

Emra, Amanda och Gregorie i bakgrunden
Alan, konstnären som ritade av mig
Och Mario, konstnären som ritade av Amanda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar