Världen är liten

När jag åkte till Skåne för ett litet tag sedan tyckte jag att jag hade en jäkla otur. Alla som vistas på Centralen vet att det bara finns två sorts folk där 1) personer som är lätt stressade och som är påväg någonstans och 2) läskiga människor som tycker det är ett ypperligt tillfälle och plats att prata eller ragga på resenärerna.
Jag träffade två stycken under tio minuter medan jag väntade att få åka till Helsingborg. Den första såg jag i ögonvrån hur han liksom stannade till, såg bort mot mig och sedan gick fram till mig (medan jag tänkte mantrat: nej, kom inte hit, nej, kom inte hit). Han satte sig framför mig i det lilla utrymmet som fanns mellan mig och en kvinna (satt på den runda bänken framför tavlan över busstiderna). Inne i mitt personliga space ville han hälsa och prata med mig på knagglig engelska. Jag, trött på att jag alltid ska vara trevlig mot alkisar och andra skummisar, valde att försöka visa att jag, trots vad han säkerligen trott innan, att jag inte är en vänlig själ som vill prata. Jag tog inte hans utsträckta hand och bara nickade. Han fortsatte med att fråga ut mig om jag var arabisk, muslim, ogillade muslimer, ville ta hans hand och massa annat skit. Till slut frågade han "Do you got the time?" och jag svarade att det kunde man se på busstidstavlan och då drog han äntligen.
MEN! Cirka 2 minuter senare kommer det ännu en (yngre) man och frågade ifall det var upptaget i det lilla utrymmet den tidigare mannen suttit i (jag tror ifall det var det han frågade, hörde inte exakt). Jag svarar "no" eftersom min hjärna gått över till engelska efter att jag pratat med den andra mannen. Den nya mannen slår sig ner och frågar ifall jag pratar svenska. Jag förklarar flyktigt varför jag svarat på engelska. Han fortsätter sedan med att prata med mig, även han om mitt ursprung, namn, ålder, vart jag ska åka,om Frankrike, hur barn är söta, va otacksamma folk var när han lämnade in en mobil, och hur jag inte borde tappa min mobil. Jag svarar kort eller inte alls, och blir mer och mer: GAWD, leave me alone, att jag inte tittar på dig, är vänd bort från dig och knappt svarar borde väl indikera att jag icke vill snacka med dig!?
Medan han babblar på ser jag hur den första mannen sätter sig snett bakom mig, borta vid glasväggen. Jag bestämmer mig att det är dags att lämna denna mötesplats för random, pratsjuka män.

Och så igår var jag på fika med John på Fröken Ohlson. Vi slår oss ned på ytterkanten på en rad med fåtöljer. Bredvid John och snett framför mig sitter en man och en kvinna. John och jag sitter och pratar och jag försöker övertala mig själv om mannen framför mig inte tittar åt vårt håll hela tiden. Eftersom jag och John pratade om franska och andra språk och dialekter, så tänkte jag att han kanske pratade något av de språken som vi diskuterade. Sen när jag ser mig om i rummet råkar jag tittar på mannen och märker att han redan tittar på mig och ler.
O___________O;;;

Han fortsätter att se mot oss ända tills vi lämnar kafét och när jag kommer till min buss som jag ska ta vid Heden, då slår det mig! Mannen på kafét var läskiga person nr 2 som pratade med mig på centralen!
Jag undrar vad han tänkte om hela situationen xD

Världen är liten...! xD