Varför?

Jag har varit med en gång tidigare i  mitt liv om hur ett ögonblick precis känt som tagen ur en film och idag fick jag känna på det igen. Skillnaden var bara att första gången var det lite magisk och denna gången var det ... ett av det hemskaste jag varit med om. Allt känns väldigt surrealistiskt. Sånt här ska ju bara hända i filmer, eller hur? Inte ska man behöva frukta för en annans liv? Har ingen aning om hur detta ska sluta och inte hjälper det när jag tänker på det värsta som kan hända ...  Herregud ...
Ena stunden sitter man och skrattar och i andra kastas allt om. Och jag är ändå bara en åskådare. Allt jag kan göra är att skaka och hoppas allt ska ordna sig ...
Jag kan knappt föreställa mig hur det känns för de andra. Den rädslan och den förtvivlan ...
I morgon vill jag se rätt ansikte komma emot mig och berätta allt gått bra, allt bara blivit överdrivet. Att allt gott bra ...
Snälla ...