Åtta tänder fattigare

... är jag nu. Åkte in till Mölndals dagkirurgi i tisdags för att dra allihopa. Kunde ha dragit tänderna i två omgångar men har som tidigare sagt att jag hellre tar allt på en gång, ofta jag skulle vilja höra hur de gräver och sen drar ut tänderna från min käke i vaket tillstånd. Urrrrrrr, aldrig.
Så vid åtta körde morfar och mormor mig dit och jag fick ganska omgående en egen säng och mycket vackra sjukhuskläder :P
Sköterskan som tog hand om mig var jättetrevlig! Verkligen tur, för vissa sköterskor kan fan behandla en som ett kollektiv. Men hon var snäll, och jag var duktig när hon skulle sätta dropp på mig (hatar allt som är vasst och som ska in i mig). Fast första försöket gick sådär för en av mina ådror sprack, gjorde lite ont xD Så hon satte den längre ned och jag fick beröm för mina mycket framträdande blodådror :P xD
Sen fick jag vänta ett tag innan min narkossköterska kom och förde mig till operationsrummet. Där inne fick jag ligga på en bår och fick två varma, mysiga filtar på mig. De två narkosläkarna var väldigt trevliga de med och prata mycket med mig :)
Fast sen när jag vaknade efter operationen, där jag drog fyra visdomständer och fyra vanliga, var det otroligt skumt. Narkos och morfin är flummiga saker. Först skrattade jag en liten stund jag var på uppvaket, sen när grät jag lite (kände mig ensam tror jag). Jag kände ingen smärta men jag kände att halva ansiktet var svullet och jag kunde inte stänga munnen, så det rann lite blod. Mys. Fick tugga på kompresser för att stoppa blodflödet.
Vid tre kände jag mig lite bättre och mormor och morfar som blivit lite oroliga ringde till sjukhuset så jag fick prata med de. De frågade ifall jag kunde komma hem. Just då befann jag mig i ett konstigt tillstånd så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men sa sen ja. När jag lagt på, kände jag mig helt tom och allt liksom försvann. Jag visste inte vad höll på med och bara stirrade ner i täcket. Hade mormor och morfar kommit just då vet jag inte hur jag skulle reagerat eller sagt till dom. Men tack och lov så somnade jag och när jag vaknat igen tvingade jag mig att fokusera på att byta om.
Väl i Sävedalen mötte mamma upp oss och jag fick komma in och gå och lägga mig igen. Det var lite jobbigt att sova den natten för halsen, näsan, tänder och magen gjorde ont och jag visste hur jag skulle ligga. Tabletter skulle jag ju med ha mot smärtan så fick vid 03.00 och 05.00 fick mormor och morfar väcka mig för att ge mig panodil och ipren. Någonstans på kvällen spydde jag, antagligen pga morfinet, och efter det kändes det bättre.
Och nu är det torsdag och allt känns ganska okej. Har inte mycket svullnad och inga blåmärken. Har bara lite träningsvärk efter att ha ätit omelett, men det är inte alls farligt. Dock så är det otroligt jobbigt att inte kunna öppna munnen ordentligt och att det ibland har fastnat saker i mina hål >.<  Asäckligt att "suga" ut det från hålet. Brrrrrrrr.
Now you know.
Long text is long and I will stop now.